En dag proppfull med pedagogiska visioner

Den 26 april träffades för första gången de personer som tillsammans skulle påbörja arbetet av att forma nya pedagogiska visioner för Partille kommuns nya mötesplats. En mötesplats för gränslöst lärande där alla ska kunna mötas och växa tillsammans. Låter storslaget och kanske på snudd lite galet, men visioner måste våga ta klivet ut i det okända för att kunna bryta ny mark. Det gjorde vi verkligen denna fredag. Tillsammans fick vi först information om hur dagens upplägg var och ledorden Kreativt, Framåt, Prestiglöst och Roligt skulle slå an klangen för hur vi skulle ta hand om uppgiften som ålagts oss. Vi var indelade i åtta olika grupper kring de åtta torg som ska blir de fysiska platser som ska inbjuda till dessa möten.  Vår första uppgift blev att möta så många nya människor som möjligt under fikat och prata med dem om vilka förväntningar de hade inför dagen. Det var spännande att möta allt från pedagoger från alla olika stadier (fsk-universitet), bibliotekarier till styrelseordförande i idrottsföreningar. Alla var där för att tillsammans med alla våra olikheter hitta väga för att mötas.

I den grupp jag blev placerad i, Estettorget, blev diskussionerna intensiva, härligt fantasifulla och fulla av möjligheter och drömmar. Denna första gång hade vi inga yttre begränsningar utan fick tänka helt utifrån våra önskningar. Vad hade vi gjort om allt var möjligt? Vi pratade mycket om hur material och miljö skulle ge möjligheter åt människors utryck och tankar. Hur Estettorget kunde bli en plats där uttryck kunde få riktiga mottagare, där människor kunde mötas runt material, dela erfarenheter och känna att det finns möjligheter att göra verklighet av sina visioner och önskningar. Vi pratade om hur det skulle finnas möjlighet att ha pågående projekt som bjuder in till gemensamt skapande. Att det skulle kunna bli en plats för fortbildning, för delandet av tankar och teorier. Vi pratade också mycket om fysisk miljö, hur man kunde skapa en miljö som är flexibel. En miljö som kunde vara pågående verkstad, utställningsyta, yogaplats, föreläsningsplats, dansytan....

Till Estettorget kommer också ett stort kök kopplas och vi funderade mycket på hur matlagning kunde knyta samman människor. Vi pratade om hälsa ur ett helhetsperspektiv både fysiks och psykisk. Vi pratade också om hållbar utveckling, hela tanken med att i skapande arbeta mycket med returmaterial, koppla företag till insamlandet, arbeta med giftfria, biologiskt nedbrytbara material. Vi pratade också om att få tillgång till att odla egen mat att tillaga i kötet. Att kunna få se hela processer.

Grunden till allt var hur vi skulle kunna samla de olika erfarenheter som de människor som hittade till torget bär och hur vi skulle kunna agera för att sammanföra människor som kunde behöva varandra i sina processer, allt för att skapa möten och meningsfulla sammanhang.

När jag åkte hem på eftermiddagen var huvudet sprängfullt. Det kändes verkligen som att hjärnan hade fått sig ett träningspass som hette duga. SÅ spännande! Jag ser fram emot att få vara en del av detta, att verkligen få dela pedagogiska visioner med andra som har tagit stora kliv utanför den berömda lådan. Tack för det!

Vad kan ett torg bli?

Jag hade i slutet av april förmånen att lyssna till Christina Nilsson som är torgetpedagog på förskolan Trollet i Kalmar. Christina har, som första torgetpedagog i Sverige nu formulerat sin och förskolan Trollets process i att skapa torget som mötesplats och rollen torgetpedagog.

Vi fick först höra om hur förskolan Trollet hade byggts och hur barn, pedagoger och föräldrar alla varit involverade från början. Christina berättade om att gamla Trollet hade haft en torgliknade yta redan före nya trollet byggdes och att man funderade mycket på vad denna yta skulle användas till.

Jag plockade upp Elisabeth Hultman-Nordins bok "Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande" dagarna efter föreläsningen och slog på måfå upp ett ställe. Det visade sig handla om barnstugeutredningen som gjordes på 70talet där det fanns riktlinjer för hur förskolorna skulle byggas. Redan då pratade man om dessa ytor som då kallades lekhallar, där ytan skulle vara till för att barnens lekmiljöer skulle få vara tillgängliga. Sova och äta skulle man göra på avdelningarna och sedan skulle dessa lekhallar vara platsen för aktivitet. Rum i rummen och material som fick lov att vara skräpiga skulle prioriteras här. Jag funderar på om man någonsin har "förstått" dessa tankar. Lekhallarna användes (enligt min erfarenhet som barn och även det jag kan se idag) för rörelse, utrustades lite som gymnastikhallar, inte på det sätt som barnstugeutredningen föreslagit.

Åter till Christina och Trollets förskola. Hon beskrev hur pedagogerna tillsammans hade gjort ställningstagande om organisationen vilken bl.a. innebar att de är en torgetpedagog, en utepedagog och en ateljerista "utöver" de pedagoger som tillhör grupperna. Detta innebar att de inte kunde ta in vikarier utan fick arbeta med de pedagoger de hade. Christina beskrev det så starkt när hon sa att under morgonmötena då pedagogerna möttes upp och delgav varandra planerna för dagen så kunde de ibland titta på varandra och säga, -  Nej, vi går tillbaka till det vi hade förut, detta är för svårt! men att de då hade hållit fast i varandra och återgått till planen för att verkligen stå kvar i sina ställningstaganden och ge organisationen den tid den behövde för att etablera sig, för att kännas bekväm. En väldigt viktig del tror jag när man genomför stora förändringar, att diskutera och komma överens (skriva ner) och sedan hålla fast. Det är så lätt att fastna i gamla tankar för att de är bekväma, lätta, vanemässiga men om vi vill göra förändringar som verkligen betyder något så kommer de också vara svåra det första eftersom de bryter ny mark.

Christina berättade om hur de tillsammans arbetat fram en verksamhetsidé som bygger på ett antal värdeord som de vill att hela deras verksamhet ska genomsyras av (ovan) . I allt de gör. Jag gillade att det blev så konkret! Det är så lätt att formulera en massa tjusiga ord men man kommer igen vart förrän man rent konkret kan visa på hur det blir i verkligheten. Christina berättade om hur hon t.ex. kan ta en konkret sak som en bygghörna och fundera över värdeorden där. Hur kan man skapa en bygghörna som bygger på delaktighet, som visar mångfald, meningsskapande osv? Jag tänker att vi kan inspireras av Trollets förskola här, att verkligen gå på djupet i våra miljöer och vårt material, i det som barnen är i varje dag. Vågar vi titta så nära på vår verksamhet? Jag tänker att det är väldigt intressant att göra detta för det ger väldigt konkreta saker att diskutera. Christina var noga med att allt måste få ta tid, att det är en process.

Christina berättade sedan väldigt konkret om hur torget är uppbyggt. Vi fick följa med bild för bild genom deras torg och hon beskrev hur de tänker kring material- tillgänglighet, vad de väljer och varför. Genomgående var det tydligt hur mycket utarbetade tankar det fanns kring valen av material, hur de kunde förflyttas eller inte och hur barnen påverkade vilka material som behövde tillföras eller skulle plockas bort. De lade mycket vikt vid estetiken- att miljöerna var inbjudande och tilltalande för barnen. Liksom att det alltid skulle finnas spännande saker som erbjöds på torget. Som Christina sa, även om man kommer kl 6.00 till torget (de öppnar där) så ska man erbjudas något som man blir nyfiken på. Jag tänker att det är så viktigt att miljöerna är ordnade och tilltalande, för att barnen ska känna att de är viktiga, att deras förskola är viktig.

Många förskolor byggs idag runt torg utan att man som pedagoggrupp har gjort några ställningstagande för det. Många är de som kämpar med hur dessa ytor kan fungera. Tänk om fler fick ta del av Trollets process. Vi måste hjälpas åt att förstå för jag tror verkligen på idén med torg men den kräver en kompetent organisation. 

Mycket intryck och mycket tankar väckte Christina och hennes kollegor. Tack!

Vad tar jag med mig från #SETT 2013

Digital natives- Barnen idag föds in i den digitala världen, de har aldrig varit med om något annat, det finns inget "före" för dem. Tekniken är en naturlig del av deras värld. Det är detta vi behöver  förhålla oss till. Vi är digital immigrants, för oss finns ett före, vi måste hitta var vi befinner oss i vår förståelse. Vad har vi för förutfattade meningar? Tänker vi att lärplattorna blir spelmaskiner, att spel är asocialt, att internet är farligt, att barn behöver röra på sig istället? Våra förförståelser, våra referenser ger våra tankar om teknikens möjligheter, begränsningar och värde. Vi behöver erövra tekniken och börja bli nyfikna på den. Tillsammans måste vi sedan undersöka barnens förhållande/relation till tekniken genom att göra den tillgänglig.

Lärplattan ett verktyg- Ett verktyg som alla andra. Hur får den plats i våra pedagogiska ställningstaganden, i de tankar vi har om hur lärande tar form? Vad kan den skapa i barnens och i våra händer? Det handlar givetvis inte bara om lärplattor utan om den digitala teknik som är tillgänglig för oss. Hur tar vi reda på vilka möjligheter vi har? Vilka nya frågor skapar tillgången till tekniken?

Nätverka, dela, fortbilda- vi kan hjälpa varandra att ta kliven in i tekniken! Vi behöver identifiera våra fortbildningsområden. Vilka olika delar är det vi behöver lära oss mer om, handlar det först om hur tekniken fungerar rent praktisk, vad finns att tillgå, hur kopplas det ihop, vad behöver vi för fysiska material?  Sedan behöver vi skapa plattformar för delande av erfarenheter och bygga beprövad erfarenhet tillsammans! Så viktigt att prata med varandra om detta. Många gånger hör jag att man ute på förskolorna bara blir "överösta" med lärplattor och inte riktigt vet vad man ska göra med dem. Hur skapar vi våra ställningstaganden även för tekniken? Vi behöver möjligheter att dela erfarenheter.

Digitala lärmiljöer-Vi behöver bygga in den digitala tekniken så att den blir en del av den pedagogiska miljön. Det behöver finnas möjlighet att lära sig mer, utforska vidare och djupare allt eftersom. Vi behöver förstå teknikens möjligheter och använda den förståelsen för att ge barn utrymme att utforska dessa.

Etiska perspektiv- Jag funderade mycket på detta när jag var på #SETT 2013. Jag kände överlag att det var något jag saknade. Jag funderar på om förskolan, som inte har kommit så långt jämfört med skolan när det gäller den användningen av t.ex. lärplattor (som det helt klart var övervägande fokus under SETT 2013) inte riktigt har kommit dit än. Dokumentations-aspekten med bloggar, facebooksidor osv där man lägger ut mycket bilder ofta ur ett föräldraperspektiv. Hur tar vi ett etiskt perspektiv och funderar för vem och varför? Också tankar om vilka spår som lämnas. Hur kontrollerat och dokumenterat ska barnens tillvaro vara? Med hjälp av tekniken blir också bildernas flöde och sträckning mycket starkare och hur hanterar vi det? Vilken makt har vi vuxna att tolka och dela barnens upplevelser?

Nu landar jag lite efter SETT. Tack för att ni följde med!

"Pedagogiken ska styra tekniken, absolut inte tvärt om!" Ulla-Karin Lundgren #SETT 2013

Ulla-Karin Lundgren är mediepedagog och är ansvarig för förskolornas IKT arbete och fortbildning på CMiT i Piteå. Ulla-Karin berättade under sin föreläsning på SETT 2013 om "när möjligheterna är i fokus, en kreativ och lustfylld förskola".

Ulla-Karin tar ett väldigt viktigt perspektiv när hon säger att de digitala verktygen är verktyg för barn att påverka, de skapar möjligheter för barns yttrandefrihet, att de ska kunna påverka sin situation i förskolan och samhället. 

Jag drar paralleller till allt filmskapande jag sett under mässans föreläsningar. Jag tänker här på hur barn idag omges av mycket rörliga bilder, berättande, påverkande, att sätta dessa verktyg i händerna på barnen gör att de också påverkar hur bilden av vår värld förmedlas. Det gör att även de kan påverka och skapa den typ av kommuniaktion som de får till sig varje dag. De blir medskapare. Ulla-Karin betonade som flera andra att de meningsfulla sammanhangen var ovärderliga för att de digitala verktygen ska bredda och fördjupa. Riktiga mottagare som andra barn, föräldrar, pedagoger, samhället, som ger respons och som gör att kommunikation uppstår. 

Ulla-Karin framhöll hur dessa verktyg kan ge möjligheter att skapa kreativa processer. Hon beskrev det som att man hela tiden hamnar i nya utmaningar när man arbetar med dessa verktyg och att det för barnen finns flera roller att utmanas i. I filmskapandet kan detta handla om att vara framför eller bakom kameran, redigera ljud, göra musik osv. Samarbetet runt just filmskapandet är något som både Ulla-Karin och Markus och Sölve tog upp. Det viktiga var lyssnandet, att man tillsammans med barnen hittar strategier. 

Ulla-Karin tog upp aspekter som hon stöter på när det gäller kritik eller rädslor för att använda t.ex lärplattor. En motivering är att det inte finns någon forskning på vad lärplattorna gör med barnen. Ulla-Karin sa här något mycket viktigt- lärplattan är bara ett verktyg, vi ska förhålla oss till den som till allt annat material i förskolan genom våra pedagogiska ställningstaganden. De pedagogiska teorier som vi använder oss av, som läroplanen är skriven utefter, är forskningsgrundade och lärplattorna är ett av verktygen vi kan använda för att skapa dessa lärmiljöer. 

En annan aspekt som Ulla-Karin tog upp var hur vi fastnar i våra egna förutfattade meningar. Hon tog exemplet om hur vi kan uttrycka att barnen sitter still vid lärplattorna och att det inte är bra. Skulle ni reagera på samma sätt om ett barn satt och läste böcker lika länge undrade hon, eller satt i ateljén och måla. Vem avbryter en kreativ process i ateljén med en äggklocka? Tänkvärda frågor tycker jag. Hur får material olika värde i förskolan och varför? 

Ulla-Karin sa många värdefulla saker. Hon lyfte hur man i utbildningssammanhang pratar mycket om att de metoder vi använder ska vara vetenskapligt grundade och vila på beprövad erfarenhet. Vi har lång tid av beprövad erfarenhet i förskolan, hur dokumenterar vi det? undrade Ulla-Karin. Hon uppmuntrade oss att göra detta och skapa våra teorier. 

Ulla-Karin berättade också om arbetet med fortbildningen LekMit. Du kan läsa mer om det här. Ett oerhört viktigt fortbildningsarbete som baserar på att hela arbetslaget deltar. En viktig fråga detta om fortbildning och hur vi tillsammans kan erövra verktygen?Hon hade precis varit på fortbildningsdagar från Reggio Emilia Institutet om barns digitala verktyg i förskolan läs om hennes tankar kring det HÄR. 

Att våga kasta sig ut #SETT2013

Erika Kyrk Seger föreläste igår på SETT.  Hon beskrev hur hon och hennes kollegor på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg hade kastats in i sin lärprocess om hur,vad  och varför de arbetar med lärplattor i förskolan. Plötsligt var lärplattorna där och de fick förhålla sig till dem.

Jag vill stanna redan där. Lärplattorna kastas in. Jag och Erika pratade om detta efteråt. Det är verkligen så. Missförstå mig rätt. Jag är helt för att bygga ut (in) den digitala tekniken i förskolan och utveckla förhållningssätt som gör att tekniken blir ett av språken/verktygen som vi sätter i händerna på barnen. Problemet är att vi inte får förutsättningar till att fortbilda oss för detta. Hur och varför är viktigt och vi kan inte förstå varför om vi inte vet vad vi kan göra med dem. Det jag mestadels ser nu är att vi använder lärplattorna till att göra samma saker som vi alltid gjort. Min reflektion blir, hur fördjupar lärplattorna och breddar, kopplar ihop? Hur går de också från att vara de vuxnas verktyg till att bli barnens?

Erika berättar med stark förankring i verksamheten, hon står på golvet som vi andra. Det är styrkan. Jag tänker att många känner igen sig. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Vad kan vi göra? I vilka världar kan vi släppa in barnen och hur förhåller vi oss till vår makt där? Erika beskriver hur de plötsligt hade plattorna fulla med appar och fick börja rensa, sätta sig ner och fundera över varför? De skapade flödesscheman med pedagogiska ställningstagande som svarade på om apparna var värda att behålla eller om de skulle slängas. De hittade strategier tillsammans, genom gemensam reflektion för att hitta förhållningssättet.

Erika lyfte också vikten av att visa pedagogernas processer och jag tänker det är viktigt för att våga dela med oss av våra egna möten med lärplattan så att andra inte ska känna sig ensamma. Den där skrämmande känslan av att inte behärska något måste bytas ut mot lyckan att erövra något tillsammans och se möjligheterna det erbjuder.

Något väldigt viktigt som Erika säger är att vi kan inte välja bort tekniken, den är där och den är en del av allas våra liv, vi måste förhålla oss till den. På vilka sätt kan den inte bara förenkla för förskolan utan också fördjupa och ställa nya frågor?

Så vi får kasta oss ut tillsammans och vågga ställa oss själva de där obekväma frågorna och så behöver vi DELA. Dela våra erfarenheter, våra strategier, våra organisationer. För att tillsammans utveckla. Frågan är var vi hittar våra plattformar? Var förskolan?

Lunchade med Växthuset #SETT 2013

Hela SETT-mässan har varit galet full för min del. Igår hann jag inte ens sätta i mig lite lunch för att föreläsningarna i M5 var helt fulla! Många pedagoger som var intresserade av inriktning förskolan kände säkert detsamma. Idag hade jag i förväg förberett att bli upplockad av mina fina vänner från Växthuset så lunchen var redan bokad och klar :) 

Jag var såklart nyfiken på vad som hade hänt sen vi sågs sist och vad de hade tänkt och gjort tillsammans. De var eniga om att vårt möte hade satt igång många tankar hos dem och fått dem att agera så fort det gick. Lisa sa att hon tyckte att jag inte hade gett några svar men satt igång deras egna processer och fått dem att tänka om sitt eget och vad som hindrade dem från att sätta igång. Vad behövde de, hur skulle de organisera sig? Carolina och Lisa fick uppdraget att verka för mötesplatsen Torget. De har fått reflektera tillsammans och utveckla idéer för torget. Växthuset upplever att den största effekten av att de har fått till sitt torg är att mötena mellan barnen (och pedagoger-barn, pedagoger-pedagoger också antar jag) har ökat. Barnen möter varandra över avdelningarna och upptäcker erövrar tillsammans. Torget knyter ihop! För mig blir mötet med Växthusets tankar ytterligare en ingång hur viktigt delandet är och hur organisationen (formen) kan delas för att hitta vägar för den egna verksamheten. 

Det var ett kärt återseende och vi lyfte tillsammans vikten av att mötas och få en annan inblick i sin verksamhet. Tack Växthuset!

Var befinner vi oss? Hur förstår vi vårt eget lärande? #SETT2013

Mycket pratas om hur man ska få med alla kollegor på tåget, hur man ska möta pedagoger som reagerar med motstånd och bortförklaringar. Först och främst måste vi nog få perspektiv på var vi befinner oss. Hur förhåller vi oss själva till tekniken? Hur förstår vi den explosion som sker runt omkring oss? Var har vi varit och vart vill vi? Hur är vi i allmänhet som människor? Hoppar vi på nya saker, låter vi andra prova först, är vi motståndare från början? Om vi kan förstå var vi befinner oss i vår egen process kan vi kanske ställa oss brevid och se helheten, det kanske blir lite mindre skrämmande då?

Bekvämt? #SETT2013

Nej, det funkade inte så, stolen blev snart infångad av en hungrig förskollärare...

Vilket lärande sker? Kan vi veta det? #SETT2013

Efter dagens lyssnande har jag landat i en tanke, transdiciplinärt lärande. Jag har hört hur pedagoger, förskolechefer och mediapedagoger beskriver hur de digitala verktygen smälter samman flera ingångar och kopplar ihop.

Sölve tog exemplet med Trope som jag förut har nämnt i bloggen. Här ställer Sölve frågan, håller barnen på att utforska rörelse eller utforskar de ljud? Här finns förbindelser mellan det auditiva och det visuella.

Jag ser hur flera olika värden stärks parallellt . Jag ser hur kopplingar sker till att skapa plats för demokratiska sammanhang och etiska ingångar. Det handlar om samarbete, om lånandet av varandras kompetenser av att lära känna varandra och sig själv genom tekniken.

Vi talar om 100-språkande och tekniken binder ihop, förtydligar, förenklar och förbättrar!

Vågar vi anta utmaningen!?

Knôkfullt på #SETT 2013

"7000 skitarga förskollärare jiddrar med vakten utanför fräsiga Ulla-Karins föreläsning i M5 " Max Entin

SETT 2013 har inte räknat med förskolans kraft! Föreläsningarna som riktar sig särskilt till förskolan är överfulla! Fantastiskt att förskolan tar plats! Hur blir det nästa år?