22 apr 2014

Kuben! Hur ser er ut?

Nu vänner är det dags att dela lite. Vid terminsstart förra året bloggade jag första gången om kuben som jag byggt utifrån min dåvarande barngrupps lek i att bygga in sig själva. Kuben var tänkt som en ram för fantasin att hänga upp sig på och kunna bli vad som helst i barnens händer. Den kombinerades med plastremsor, kvastskaft, papprör, klädnypor och olika tyger.

Nu vill jag veta om fler av er har byggt kuber, hur de ser ut och vilka material ni och barnen har kombinerat med dem. Vad har hänt? Skicka bilder och skriv lite så publicerar jag er på bloggen!
Nu delar vi tillsammans för mer inspiration kring kreativa miljöer!

Maila mig till.kullerbyttan@live.se





Intervjuserie #SETT2014 Catharina Schill och Henrik Salling

Näst på tur i intervjuserien inför #SETT2014 är Henrik Salling och Catharina Schill . Det är första året som de föreläser på SETT och de ska delge oss sitt arbete kring systematiskt kvalitetsarbete (SKA) i förskolan. Kom och lyssna på hur de digitaliserat och systematiserat detta och involverat pedagoger, barn och föräldrar i processen. Henrik och Catharina arbetar i Lunds kommun med ansvar för tre förskolor i Stångby. Henrik arbetar som förskollärare och IKT-pedagog och Catharina är förskolechef. 

Hur känner ni er inför er medverkan som föreläsare på SETT 2014?

Catharina- Det känns kul att utbudet för förskolan är större i år än förra året då det är där jag har mitt största fokus. Att själv vara en del av det här stora o spännande sammanhang är förstås både inspirerande och utmanande.

Henrik- Jag är förväntansfull på vad Sett har att erbjuda i år, framförallt för förskolan. Det känns inspirerade och utvecklande att jag i år inte enbart kommer vara en del av SETT som besökare utan även som föreläsare.

Vilka är de största fördelarna ni har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?

Catharina- Att alla delarna samlas till en helhet på ett och samma ställe. Att kunna arbeta med mål - insatser - dokumentation - reflektion  och analys i samma verktyg ger goda förutsättningar för att lyckas. Att kunna följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten i samma verktyg har gett engagerade medarbetare möjlighet att fokusera på rätt sak vid rätt tillfälle.

Henrik- Att vi pedagoger med hjälp av bland annat digitala plattformar kunnat samla hela vårt arbete på ett och samma ställe som vi i sin tur kan använda till reflektion och för uppföljning, utvärdering samt utveckling av verksamheten. Men även roligt att se hur barnens nyfikenhet och upptäckarglädje i förskolan för arbetet med t.ex. språkutveckling framåt tack vare digitala verktyg. Vidare att de lär sig och utvecklar turtagning och samarbete när de arbetar med digitala verktyg. 

Vad önskar ni att åhörarna tar med sig från er föreläsning?

Catharina- Min förhoppning är att kunna delge andra hur vårt arbete för såväl ledare som pedagoger har skapat goda förutsättningar för hur man med stöd av ett digitalt verktyg på ett tydligt, enkelt och strukturerat sätt kan utveckla sitt arbete kring det systematiska kvalitetsarbetet (SKA) efter som vi SKA och inte bör jobba med detta.

Henrik- Jag hoppas att vår föreläsning ska ge andra inspiration till hur man kan arbeta digitalt med Ska (systematiskt kvalitetsarbete) i förskolan.

Vad vill ni hitta inspiration kring/ vad ser ni fram emot för egen del på SETT 2014?

Catharina- Jag hoppas på många intresserad möten och givande föreläsningar kring hur digitala verktyg kan vara ett led i skolutveckling.

Henrik-Jag hoppas på flera inspirerande möten och samtal med andra duktiga pedagoger.

Om ni var och en skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?

Catharina- Ta små steg så att ni får förståelse för hur varje del skapar en helhet.
Lär av varandra och låt arbetet vara transparent.


Henrik - Våga prova tillsammans med barnen! Ha tålamod, samarbeta och nätverka med andra pedagoger. 

Vi tackar Catharina och Henrik för deras tankar och ser fram emot att höra dem under SETT 2014 som nu bara är 15 dagar bort!

16 apr 2014

Nä nu! Missade bloggens femårsfirande :(

Den 18 mars 2014 hade jag bloggat i fem år. 
Det upptäckte jag nu. Jag som tänkt fira med lite tårta och köpa några blommor till mig själv :)

Bild, Mike Stimpson

Om det då inte blev något firande i mars så får det väl bli det nu tänker jag! Det är så roligt med all respons ni ger mig och hur blogginläggen sprids och delas av er alla. För fem år sen visste ingen vad Pedagogiska Kullerbyttan var, nu kommer pedagoger fram till mig på föreläsningar och tackar för inspirationen. Jag blir så glad! Så glad att det jag delar landar någonstans och kanske faktiskt förändrar något. Tack vare Kullerbyttan har jag också fått möjligheten att ta del av andra förskoleverksamheter och fått föreläsa och handleda runt om i Sverige. Det har varit minst lika inspirerande och utvecklande för mig som för de som har bjudit in mig, det vill jag lova! Framförallt har mitt hopp för förskolans framtid växt när jag mött så många engagerade, reflekterande och ambitiösa pedagoger och förskolechefer. 

Det som värmde mig lite extra var för några veckor sedan när en vän till mig och tillika en stor inspiratör sa att hen var mycket stolt över vad jag gjort med bloggen, att jag faktiskt kunnat påverka på riktigt genom att sprida och dela från "golvet". Det betyder liksom lite extra när någon man själv ser upp till mycket inspireras av en själv. Så tack för det min vän.


(Nä nu har jag väl skrutit nog om denna blogg så nu får jag väl stå i skamvrån en stund som sig bör här i Sverige ;)

Det som har hänt under dessa fem år som jag bloggat och som jag tycker är riktigt häftigt är att så många pedagoger i förskolan har börjat dela sina erfarenheter via en blogg. Om du inte har tittat i högra spalten här bredvid så tycker jag du ska göra det och få ta del av alla häftiga verksamheter runt om i Sverige och varför inte börja dela du också!

Du, en sista sak!
Om du regelbundet läser Pedagogiska Kullerbyttan och den har gett dig/ditt arbetslag/din förskola något under dessa fem år så skulle jag bli väldigt glad om du mailade mig på till.kullerbyttan@live.se och beskrev vad som hänt, gärna med någon bild om du har möjlighet. 

Eller så kommenterar du/ni här under.

Stor påskkram till er alla!




13 apr 2014

Imitera, återskapa, nyskapa med blivande Atelieristorna

I torsdags gjorde jag min andra föreläsning på Atelieristautbildningen i Göteborg på Högskolan för design och konsthantverk. Det var en föreläsnings som jag skulle hållt i februari men var sjuk i nån slags eländig influensa då. Föreläsningen handlade om projektarbeten utifrån barns populärkultur med ingången Imitera, återskapa, nyskapa. Denna rubrik var inte bara ett sätt att beskriva barnens arbete utan också vårt arbete som pedagoger och vårt liv som människor. Att få idéer, prova dem på det sätt man tror de "är", återskapa något som blir ens eget och sedan faktiskt nyskapa utifrån dessa erfarenheter.

 
Jag startade med att be studenterna göra en tankekarta av en verksamhet som de inte skulle vilja befinna sig i, vad det kunde vara för tankar och diskurser som råder där. Studenterna radade upp ord som kontroll, checklista, vuxna-sitter-inne-med-svaren, mallar m.m. Därefter fick de i uppgift att göra tvärt om, var skulle de vilja befinna sig? Vad önskar de att de skulle våga mer? Ord som dök upp då var lyssnande, fritt skapande, medforskande, långa projekt, tillsammans.

Efter denna övning gick vi in i att undersöka våra egna normer om vad en förskoleverksamhet "får lov" att innehålla. Vad är fint och fult i våra förskolor? Vad är finkultur och vad är fulkultur, en intressant aspekt att fundera över och på så sätt få tag på vad vi själva kanske inte ifrågasätter. De där självklarheterna som alla nickar med huvudet åt och ler uppmuntrande inför. Vilka är de hos er? Hur kan vi med hjälp av att vi synliggör våra egna normer hitta nya vägar att närma oss verksamheten i förskolan, vad stänger vi ute och varför, vad sluter vi in och varför? På vilka sätt härmar vi och hur blir det när det landar i verksamheten?

Första gången jag hörde om någon som intresserat sig för barnens populärkultur och tagit in den i verksamheten var det när jag besökte förskolan Trollet i Kalmar och hörde om hur de funderat kring Pokémon-kort som var populära just då. Efter det har jag sett få projekt som grundats i barns populärkultur. Starwars och Labyrint har jag själv arbetat med det senaste året och jag tycker mig se att Labyrint har öppnat dörrar för barns populärkultur i förskolan eftersom många förskolor har arbetat med just detta.

Star wars var mitt första försök att starta i barnens populärkulturella figurer/historier och det var svårt med andras reaktioner och frågor om hur det skulle kunna bli kreativt och positivt. Det var svårt med kring och död och etiska ställningstaganden. Vågar vi ta de frågorna och vågar vi släppa in det som är kommersiellt, stereotypt och obekvämt? För oss fanns inga val, vi var tvugna att ta ställning och utmana barnens material. Barnen var så uppslukade! Vem skulle ta diskussionerna, vem skulle utmana normerna om inte vi gjorde det tillsammans med barnen? Att vi gjorde detta val väckte frågor och tankar och vi diskuterade mycket.  Ni som har läst vet att det utmynnade i många frågor och undersökanden för barnen som kändes meningsfulla och värdefulla.

Jag tänker att vi behöver fundera på, nu mer än någonsin, i vilka sammanhang våra barn växer upp. Vi behöver vara vuxna som vågar ta ansvar och vågar vara tillsammans med barnen i deras (våran?!) konsumtion. Det är lätt att köpa leksaker, filmer och spel till sina barn och sedan inte ta hand om de frågor, tankar och lekar som kommer från dessa. I förskolan landar mycket av dessa uttryck och hur kan vi då vara där och utmana? Jag tror vi gör barnen en björntjänst om vi förbjuder dem att ta med och förstå mer om sin populärkultur. Jag tror vi behöver förstå mer av dem tillsammans med barnen.
Vad tror du?










Intervjuserie #SETT 2014 Kristofer Skogholm

Nu börjar det närma sig med stormsteg mina vänner! Det är bara 24 dagar kvar till SETT 2014! Jag laddar för fullt och pirret i magen växer med förväntningarna på årets mässa. Jag vet att det kommer bli två dagar fulla med intryck, nya möten såväl som kära återseenden, en het träffpunkt för alla oss som vill utveckla och se sammanhang i förskolan. Har ni inte möjlighet att vara på plats kan ni följa det som händer här på Kullerbyttan.
För att fortsätta ladda inför SETT 2014 så preseterar jag nu nästa föreläsare; Kristofer Skogholm. Kristofer arbetar med utveckling inom systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation i Mölndal. Han undersöker hur kvalitet kan uppstå i realtioner och hur den kan utvecklas systematisk med hjälp av pedagogisk dokumentation. Han resonerar också kring mätresultat kontra levande kvalitet. Kristofer föreläser på SETT för första gången i år och han berättar här hur han tänker och känner inför sin medverkan.



Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
-Uppskattad och stolt över att få vara med och bidra.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
- Det har fungerat som en hävstång för att bedriva utveckling. Enheter och kommunen har i och med införandet av digitala verktyg tänkt igenom vad, hur och varför dokumentation. Vad är kvalitet, hur kan vi följa upp, analysera och sedan driva förändringsarbete.

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg?
-Bemöta rädslan. Rädslan hos pedagoger och chefer att visa vad de inte kan. Det är när man visar vad man inte kan som man kan börja utveckla.

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
-Ett vidgat tänk kring pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete. Förhoppningsvis en ambition att vilja utveckla sitt eget arbete med detta.

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
-Då jag ska bli pappa för första gången i närheten av SETT tänker jag bara åka dit och hålla min föreläsning för att sedan åka hem så fort som möjligt.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
-Delaktighet, starta i pedagogiken och våga. 

Jag tackar Kristofer för hans medverkan. Vi ser alla fram emot att lyssna till hans föreläsning under SETT 2014 och hoppas förstås att han också hinner hem i tiden för att bli pappa! 

5 apr 2014

Att skapa reflektionskultur

När jag är ute på föreläsningar/nätverkande eller föreläser/handleder själv är det största problemet som pedagogerna uttrycker det att man inte har/eller vet hur man skapar en reflektionskultur på sin förskola. Många känner dig ensamma i sitt arbete, det kan vara i sitt arbetslag eller i att de inte ha nätverk att dela erfarenheter med nära sig. 

Den gemensamma reflektionen och delandet av praktiken är för mig hela kärnan i vårt arbete. För min egen del är jag stolt och glad över att jag dagligen omger mig med kollegor som tänker om vårt gemensamma arbete, där dialogen är levande och en naturlig del av arbetet. Där det finns glädje, nyfikenhet och prestiglöshet eftersom vi vet att vi är ett lag och allt vi gör är vårt gemensamt. Ta hand om det ni har på era förskolor för det är SÅ värdefullt och om ni inte är där så skapa möjligheter! 

Många upplever att de har för lite tid att reflektera tillsammans och att de därför inte kommer på djupet i sina reflektioner. Jag tänker då att reflektionen måste ständigt finnas där, i alla moment, i eller utanför barngrupp, tillsammans med kollegor och tillsammans med barnen. När den är ständigt pågående så fördjupas den också. 


bild från @microscopicimage Twitter

Sen behöver man organisera det så att det alltid finnas plats för dokumentation och pedagogisk reflektion i alla forum, vid husmöten, apt, i lärgrupper, i parreflektion. På detta sätt övar man sig att reflektera tillsammans och utgår alltid från dokumentation och då blir det enklare för varje gång. Hålls reflektionen igång så behöver man inte heller leta efter trådar när man väl sätter sig och reflekterar utan de är alltid aktuella. 

Då det blir kontinuitet i reflektionsarbetet så kommer man åt djupare reflektion snabbare.

Och så det viktigaste, man kan inte göra det själv. Var tillsammans. Tänk tillsammans. 
Lyft varandra och arbetet ni gör, tillsammans kan vi göra skillnad��


2 apr 2014

"Den mäter hur mycket liv det finns kvar"- Labyrint fördjupning

När vi i ett par veckor sett hur barnen ofta lekte lekar baserade på svt:s barnprogram Labyrint så började vi fundera hur vi skulle kunna lyfta och utveckla dessa lekar till et gemensamt projekt i barngruppen. Vi startade med att fråga barnen om vad Labyrint var och de beskrev och berättade och vi skapade en tankekarta. 
Barnens tankekarta 
Vi fick en överblick av olika spår som fanns i barnens tankar runt Labyrint. Barnen visste var de ville börja. Det första de gjorde var att göra kartor över labyrinten. De ritade ut livspuckar, Taurus, barnen, dörren till finalen m.m. på kartorna. Vi utmanade barnen i att försöka bygga labyrinterna utifrån ritningarna och de byggde dem med pinnar uppe i parken och med trådar och tyg inne i dramarummet. Några barn ville sedan gå vidare med att bygga robotarna. De gjorde ritningar och samlade material från ateljén när de bestämt vilka delar som robotarna behövde. Vad kan vi ha som huvud? Vad blir bra som ben? Detta jobb har tagit ett par veckor och vi är inte igenom det än. Barnen har använt kartong och papp till största del men även annat återvinningsmaterial som plastflaskor, toarullar och äggkartonger. Igår byggde de Bulten; "Bulten har ett rör där uppepå, där mäter man hur mycket liv det finns kvar" Jag funderar nu på om barnen kan förklara hur robotarna får liv och hur man kan mäta det livet. Ett av barnen började också gå över golvet som Bulten och visade sedan hur fler av robotarna gick. Att gestalta robotarna och ge dem liv med sin egen kropp, hur fungerar det? Hur ser det ut? Kan vi utforska robotarnas rörelsemönster, möjligheter och begränsningar tillsammans? 


Bulten

Våra tankar utifrån barnens Bultenbygge
Utifrån barnens arbete funderade vi i måndags på hur vi skulle fördjupa detta och ställa frågor till barnet. Vi utgick från det som barnet pratat om mycket. En aspekt av detta är tiden. Det är bråttom i Labyrinten. Taurus tankar slam en viss tid och sedan kommer han efter barnen. Hur vet man hur lång tid det är? Hur kan man mäta dem tiden? Hur lång tid behöver man på sig i Labyrinten?
En annan sak som barnen har pratat om är huruvida Labyrint är "på riktigt" eller inte. Ett barn säger, "Dom är inte på riktigt, det är bara nån som tagit kort på dem" ett annat barn vet att Labyrint finns i Stockholm. Hur tar vi reda på detta? Kan vi koppla detta till tv-produktion, skådespeleri, hur fungerar det? Vad är det som är på riktigt?
Varje robot har en robotbeskrivning. De presenterar Daidalos varje gång barnen ska möta roboten. Hur kan man arbeta med beskrivningar? Hur beskriver man en robot som man själv har kommit på? Hu relaterar man till roboten som blivit beskriven? I jämförelse med sig själv? 

Bild från svt.se
I arbetet med Labyrint ser vi verkligen hur barnen är engagerade och intresserade. De är också ganska så oberoende av att välja samma som kompisen utan väljer efter intresse. De samarbetar och tänker/formulerar tillsammans. De för in nya idéer och tar hjälp av andras för att föra arbetet vidare. De hittar möjligheter överallt, ute som inne, att leka Labyrint eller prata om hur det fungerar. Tillsammans skapar de nu sin egen lekvärld och de äger projektet där vi vuxna som stöttar och utmanar. 

29 mar 2014

Intervjuserie #SETT2014 Tobias Gyllensävärd

Näst på tur i intervjuserien inför #SETT2014 är Tobias Gyllensvärd. Tobias föreläste förra året också men p.g.a. det höga trycket och att jag suttit ”fast” i M5 hela dagen och inte ätit lunch så hörde jag inte honom då. Därför ska det bli extra intressant att ta del av hans tankar i år. Tobias är utbildad lärare inom medier, kommunikation och lärande. Han arbetar som IKT- och utvecklingsledare i Nacka och fokuserar på integrera modern teknik i verksamheten på ett kreativt och innovativt sätt. Nu ska vi höra vad Tobias tänker om sin medverkan under SETT 2014. 


Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Jag känner mig laddad! Jag har varit föräldraledig under hösten och började arbeta igen i februari- startat lite nya projekt som jag hoppas kunna dela med mig av. Det var ett väldigt stort tryck förra året och många fick ej plats, i år har vi större sal så vi har större möjlighet att nå ut till alla intresserade.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
För pedagogerna har det varit en stor vinning tidsmässigt, då de kan dokumentera en läroprocess på en gång när den händer och reflektera tillsammans med barnen.
Tack vara iPadens enkelhet har även de ”teknikrädda” pedagogerna kunnat anamma detta verktyg. För barnen handlar det om att kunna inspirera och berika lärandet med hjälpa av tekniken och ge dem verktyg att kunna förstå den värld vi lever i.

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?
Det är nog fortfarande att få alla att förstå vikten av att ha en pedagogisk plan för alla aktiviteter som sker med iPads. Vad ska ni göra? Varför? Hur kopplas det till lpfö/98?


Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din/er föreläsning?
Jag hoppas de får inspiration kring hur man kan använda tekniken kreativt i verksamheten, att man inte bara behöver jaga efter nya appar utan använda iPaden till ett pedagogiskt verktyg.

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
Jag planerar att gå på några föreläsningar, samt hinna prata med andra likasinnade pedagoger.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
Hitta något som intresserar dig, börja fördjupa dig i detta och tänkt till hur du skulle kunna göra en pedagogisk aktivitet av detta. Om du brinner för något smittar det av sig på barnen.
Inspirerande pedagog är lika med intresserade barn. Men en viktig sak man inte får glömma är att samlära, pedagoger och barn lär tillsammans.

Vi tackar Tobias för hans medverkan och ser fram emot att höra honom under Settdagarna. 


26 mar 2014

Riktlinjer för projektarbete och dokumentation från Emilia Romagna


"När man väljer riktning måste man göra det fullt ut. Man måste vara ärlig i sitt uttryck" C. Fabbi 

Måndag och tisdag 24 och 25 mars hade Högskolan för musik och konst i Göteborg celebert besök av Cristian Fabbi. Han föreläste under två dagar om Demokratiska förhållningssätt inom förskola. Vi fick ta del av projektarbeten och projektprocesser från förskolor i Bassa Reggiana samt se det nya dokumentet Riktlinjer för projektarbete och dokumentation som tagits fram. Det var ett par intensiva dagar (fast jag var bara med på tisdagen) och fullastade med tankar och reflektioner gick vi hem på tisdag eftermiddag.

Cristian Fabbi är förskolechef för Bassa Reggiana en del av provinsen Reggio Emilia. Han är också ansvarig ledare för alla Pedagogistor i hela område Emilia Romagna (sex provinser där Reggio Emilia är en). Crisitian har suttit med i en grupp som under de senaste åren arbetat fram riktlinjer för projektarbeten och utvärdering för alla förskolor i hela Emilia Romagna. De har inte någon läroplan så som den ser ut i Sverige utan har på egen hand arbetat fram detta material som ska kunna ge förskolorna en möjlighet att hitta sina utvecklingsområden och hitta områden att skapa kvalitet inom. Materialet används i alla sex provinser.

Hela planen är uppbyggt på ett system där man gör större utvärderingar vart tredje eller fjärde år. Då gör alla förskolor självvärderingar utifrån samma frågeställningar. Först beskriver man sitt sammanhang, sin kontext. Var befinner vi oss? Sedan måste man också uttala sina teorier och sin filosofi, sina ställningstagande helt enkelt (?!) på förskolan. Cristian tryckte verkligen på detta, att man behöver säga något om sin verksamhet, uttala det man vill och önskar med den. Oavsett på vilket sätt man arbetar, inget behöver vara bättre än det andra, men alla måste tänka på hur, vad och varför de gör som de gör. Ta ställning. Det är viktigt att säga samma sak i teori och praktik, det är ditåt vi strävar.
"Er tanke med verksamheten behöver stämma överens med er utvärdering." C. Fabbi


Utifrån dessa ställningstaganden ska man sedan titta på olika områden inom verksamheten. Här finns det sedan en del med underkategorier och sedan ett antal frågor till varje del. Dessa frågor ska hjälpa varje förskola att dela upp de olika delar som man behöver titta på i sin verksamhet. 


Organsiationen av förskolan; Rum (space) , Tid (time), Relationer (relations), Lärprojekt (educational project)

Delaktighetsprojekt; föräldrar (parents), medborgare (citizens), institutioner (institutions), områdets (bildnings/kultur) utbud (territory project)

Arbetsgruppen (kollegiet); samarbete, socialt klimat, ledning (pedagogistan), fortbildning

Under var och en av dessa undergrupper finns ord som beskriver vad man ska titta på. Exempel under kategorin Rum (spaces) är; Tillgänglighet, Föränderlighet, Olikheter/Variation i material och Identitet/Läsbarhet och under dessa finns generativa frågor att svara på. 

Självvärderingarna görs först av alla enskilda lärare sen av gruppen och sedan av Pedagogistan. Pedagogistans svar representerar verksamheten. Utifrån kommer sedan två andra pedagogistor och tittar på svaren från självutvärderingen och söker om de kan se samma sak i verksamheten. Under två dagar är de ute och observerar. Pedagogistorna som gör den externa utvärderingen arbetar i par för att man också här har en tanke om att kollektivet är viktigt för att få dialog och diskussion kring det man ser. Pedagogistorna gör också intervjuer med all personal på förskolan för att skaffa sig en såpass bred bild som möjligt. Efter den externa utvärderingen förs en diskussion om vad som behövs utvecklas och hur det ska se ut. 



Hela tanken med utvärderingen är att just att hitta områden att utveckla i verksamheten och att tillsammans i hela området ta ansvar för alla förskolors utveckling. Utvärderingen är, som det står på bilden nedan, inte någon checklista på vad som ska finnas utan en jämförelse i vad man säger sig göra på förskolan och vad man faktiskt gör. För att knyta ihop området så använder man sig av varandra i utvärderingen så att alla pedagogistor har förskolor som de gör externa utvärderingar på och helst så långt ifrån sin egna som möjligt. 


Något som slog mig så hårt när Cristian berättade om deras sätt att utvärdera verksamheten var när han sa;

" Det är inte rättvist att utvärdera barnens processer (individuellt) för de är alltid i relation till varandra. "

I Sverige ska vi inte utvärdera barnen men vi gör det ändå. Vi bedömer vad barnen har gjort eller inte gjort utifrån de strävansmål vi har unde lärande och utveckling och även om vi sedan (förhoppningsvis) inte försöker förändra barnen så förändrar vi verksamheten runt dem. I  "kopplar man bort barnen" som individer och tittar på vad förskolan erbjuder och vad de vuxna gör och hur det fungerar. 

Det som jag också fann mycket intressant var hur man utvärderade de vuxnas arbete. Man tittar på hur de vuxna arbetar tillsammans, hur de arbetar med projektet, hur projektet står sig i relation till samhället. Att faktiskt våga gå in på det sätt man driver sitt arbete och fundera kring vad man gör och inte gör måste vara oerhört utvecklande och dessutom ge positiva effekter på vidare arbete när man någonstans hittar sätt som gör processen tydlig.

Vi hoppas alla att detta material kommer översättas till svenska eftersom det säkerligen hade varit ett utmärkt komplement till de olika sätt vi utvärderar i svenska förskolor. Läroplanens revidering har gett oss större separation i barnens lärprocesser och ger en effekt av att många förskolor har känt sig tvungna att gå tillbaka till att checka av, mäta och kontrollera i sitt systematiska kvalitetsarbete. Genom att byta fokus mot kollektiva processer och förskolans roll att erbjuda barnen möjligheter tror jag vi når helt andra processer och en helt annan kvalitet. 

Digitala småbarn- hur den digitala tekniken får plats i miljön

Den 11 mars var vi ett stort och förväntansfullt gäng som lyssnade till Digitalistan Markus Bergenord från Katarina Västra i Stockholm. Vi var på Högskolan för Scen och musik i Göteborg och föreläsningen arrangerades av Reggio Emiliainstitutet. Egentligen skulle Markus kollega Atelieristan Maria Fabien också ha med verkat men hon var tyvärr sjuk. Markus lyckades ändå knyta ihop deras gemensamma erfarenheter och skapa en tråd för oss deltagare där en helhet i hur synen på pedagogiken i tekniken tydligt framträdde. 

Markus startade med att ge oss en inblick i och perspektiv på hur fort och kraftigt tekniken har växt i vårt samhälle. Han ville också att vi själva skulle fundera på hur vi förhåller oss till detta, vad vi har varit med om och inte. Detta ger oss självklart förutsättningar på hur vi förhåller oss till tekniken. Hur är vi som människor? Har vi en tendens att skjuta ifrån oss det vi inte känner till eller är vi nyfikna på en gång? Olika personer behöver olika strategier och vara medvetna om att det är så. Att ignorera de framsteg inom digital teknik som gjorts och hur vårt samhälle idag till mycket stor del vilar på dessa är omöjligt. Vårt uppdrag är också mycket tydligt i att vi ska erbjuda barnen teknik i deras utforskande, både som källa till nya upptäckter och som verktyg för framtida bruk. 


Stämmer det? Markus gav oss saker att tänka på...

Vi kom också in på tekniska lösningar och insåg snart att Markus förskola hade en fördel att kunna arbeta trådlöst, något som inte är lika självklart med de stora kommunala nät som vi ofta är bundna till. Markus berättade också att man håller på att titta på lösningar i hur de kommunala näten inte ska behöva bli överbelastade av alla signaler från apparatur som delar strömmar och skapar trådlösa förbindelser. Det är på gång tydligen och vi kan vi bara hoppas att det händer snart. 

Efter detta berättade Markus om hur de presenterar och arbetar med tekniken i miljöerna. Det som var min största insikt var att de inte skiljer på den analoga miljön och (i det här fallet) Ipaden. Jag upplever att många lärare ser Lärplattan som en isolerad del och sällan kombinerar den med något annat som ska lyfta fram olikheterna i materialen. Det man pratar om är oftast vilka appar som ska finnas i plattan, inte hur man placerar den eller vad man kombinerar den med. Det lärarna på Katarina Västra så tydligt gjorde var att koppla ihop det analoga med det digitala. Plattan hade en plats i miljön och det som erbjöds där ”dukades” som allt annat material, dvs man hade en tanke med varför man erbjöd just det programmet i kombination med annat material just då. Konkreata exempel på detta är te.x. att man komibnerar ett ritprogram som man projicerar med papper på golv och vägg och vanliga kritor. Eller klaviatur på garageband med ett klaviatur på golvet byggt så barne  kan gå på det och skapa ljud. Hela tiden, en koppling mellan materialen för att utforska skillnader. Vi fick också se exempel där man projicerat dans som barnen fick ta del av. 

Aspekter på miljö från Katarina Västra


Det som också har spridit sig mycket och som flera förskolor har börjat arbeta med mer och mer är projicering. Att projicera har gjort att sammanhanget runt datorn eller plattan blir större och att det också vidgar sinnesupplevelsen. Flera barn kan delta/inspireras/hitta vägar att utforska med hjälp av projiceringen. Det möjliggör också för större interaktion med resten av den fysiska miljön. Detta visade Markus exempel på i hur de byggt/hängt upp föremål att projicera på. Detta är också exempel som jag sett från Remida i Reggio Emilia och andra förskolor runt om i Sverige. Något som verkligen växer och det kittlar min tanke i hur de pedagogiska miljöerna kan utvecklas och förändras med hjälp av detta. Hur kommer framtidens lärmiljöer se ut och hur kan man tänka när man bygger förskolor om man tar med projicering som en möjlighet? 


Bild Linda Wendel, Katarina Västra
Det jag har upplevt mycket tillsammans med mina kollegor är rädslan av att plattan kan bli vad som helst i barnens händer. Det är ju både fascinerande och läskigt. Vi vuxna har ju ansvar för att det barnen hantera är säkert för dem. Som min kollegoa sa - När man ger barnen en bok och de sitter ensamma med den så kan den inte ”bli” något annat. Den är vad den är, en bok. Med plattan är det annorlunda. Den kan bli andra saker. Här finns det förstås enkla sätt att förhindra detta genom att låsa den i appen som man erbjuder men jag tänker att om vi också börjar fundera på varför vi erbjuder just den appen och i vilket sammanhang så får vi också en annan relation till plattan. 

Föreläsningen gav perspektiv på hur, vad och varför när det gäller digitala verktyg. Markus gav konkreta exempel på hur barnen arbetat med musikprogram, film, minecraft m.m. och vi fick ta del av vad som hände med barnen i dessa arbeten. Vi tackar Markus och hans kollegor på Katarina Västra för att de delar arbetet tillsammans med barnen med oss. Vi delar vidare våra reflektioner utifrån deras och tillsammans utvecklar vi de digitala miljöerna och erbjuder våra barn nya möjligheter.