29 okt 2014

Byggens kvaliteter- hur kan kreativa konstruktionsplatser skapas?

Jag vill börja med ett citat från Elisabeth Nordin Hultman ur boken Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. 

"Barnen är inte på ett speciellt sätt, de blir, på olika sätt i relation till de möjligheter och normer som de olika miljöerna och aktiviteterna utgör.”

Med denna tanke som utgångspunkt vill jag dela arbetet runt konstruktionsplatser. 
Byggen är en plats där barnen har möjlighet att synliggöra sina tankar o material som är rikt och varierat. Här kan man bygga sina egna verkligheten och skapa med fantasin som verktyg. I konstruktionsplatserna finns oändliga möjligheter till utforskanden av olika slag, de matematiska, estetiska, språkliga, spatiala är bara att nämna några.
Här kommer bilder från en bygg/konstruktionsmiljö på min förra förskola. Den befann sig på de äldsta barnens avdelning. Den platsen lärde mig mycket och är fortfarande den bygg/konstruktionsplats som jag håller i minnet när jag konstruerar nya liknande platser. Den konstruerades från början av min kollega för en annan barngrupp och den barngrupp jag arbetade i tog sedan över den. Barnen, jag och mina kollegor lade till ljuset och ökade på materialet när vi byggde ut platsen. Jag tänkte med hjälp av bilderna berätta om kvaliteter (som jag ser det) i denna plats. 


Vi börjar med platsen. Den bild jag har på "hela" platsen är från utbyggnaden och när tillägget med ljus hade kommit men vi börjar titta på andra saker. För det första se på färgerna i rummet. Golvet har en neutral träfärg, väggarna är vita (även om det går färg upp på halva väggen mellan speglarna) Färgerna på ytorna är neutrala vilket gör att materialet syns bättre. Möblerna är också i samma färger. Allt skapar en yta av neutrala färger där istället faktorer som höjd och form synligörs. De två stora speglarna som sitter på väggen ger bygg/kostruktionsplatsen djup och rymd. De hjälper också ljuset att reflekteras, både det naturliga och det konstgjorda. Dessa aspekter är viktiga att tänka på när man planerar en yta. Vad är det som ska synas, hur ska det kommuniceras? 


Allt material ligger i genomskinliga lådor. Detta också för att göra förvaringen neutral och låta materialet kommunicera. Här finns en mångfald av material som inte är på förhand bestämt hur det ska användas. Glasspinnar, trådrullar (de blåa och gråa), nystan, barnmatslock, kastanjer, kork. Nedanför finns en slags lister och plastrundlar. Från början var ytan för byggen lite mindre och då förvarandes materialet på den lilla bänken där man på så sätt fick upp två nivåer utan att skymma materialet alltför mycket. Nedanför ser vi papprör, tragetonklossar, gröna lister, kapplastavar. Material som kapplastavar och Tragetonklossar är viktiga grundmaterial, de kombinerar vi sen med returmaterial för att göra byggandet mer kreativt, möjlighet till dekoration osv.  I materialet laborerar vi med olika texturer, tyngd, form.


I byggen har barnen möjlighet att använda allt tillgängligt material. Det material som bara "ligger omkring" plockar man iordning före man lämnar byggen. De som är byggt kan sparas. Byggena förhandlas, byggs om men respekteras i den mån att man frågar om man kan bygga vidare, flytta eller plocka bort före man gör det. Är det "fullbyggt" på bordet/golvet så får man förhandla om hur man ska gå vidare. Oftast klarar barnen detta mycket bra. De byggen som man vill spara "för alltid" dokumenteras med foto eller film. Givetvis sker det olyckor där byggen rivs av misstag både av barn och vuxna eller små nyfikna syskon. Dessa hjälpt vi åt att rekonstruera om barnen som byggt dem vill det. Nu på senare tid har jag experimenterat med att barnen sätter upp bilder av sina bygger på väggen vid byggen som inspiration med en beskrivning/berättelse om hur de gått tillväga, vad de tänkt om bygget. Vi har också skapat som pärmar med inspirationsbilder där man kan bläddra och inspireras. Besjälat material (figurer) lades till beroende på. Barnen hade med egna figurer att bygga åt och vi gjorde även barnen i mindre format, laminerade helkroppsbilder för att bygga åt. På andra byggplatser jag arbetat med har barnen gjort sina egna figurer när de t.ex. målat, klippt ut dessa och använt dem vidare i byggen.





Hur tänker ni kring bygg och konstruktionsplatser? På vilka olika sätt har ni organiserat och vad har hänt som har gett er utmaningar? #delaRE

Vill ni läsa forskning om pedagogiska miljöer kan ni läsa Pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande av Elisabeth Nordin-Hultman. För mer praktiska erfarenheter läs Mia (Maria) Mylesands bok Bygg och konstruktion. Fler användbara böcker ni har läst?

Och så var det läroplanen, såklart!

"Arbetslaget ska 
-visa respekt för individen och medverka till att det skapas ett demokratiskt klimat i förskolan, där samhörighet och ansvar kan utvecklas och där barnen får möjlighet att visa solidaritet
- stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra, Lpfö 98 rev 2010, Normer och värden, s 8


"De (barnen) ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. 
Lpfö 98 rev 2010 Förskolans uppdrag s 7

Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet.  Lpfö 98 rev 2010 Utveckling och lärande. s 9

" -utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring

-utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,

-utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp, 

-utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap,

Lpfö98 rev 2010 Utveckling och lärande s10





28 okt 2014

Vad vill barnen säga och hur lyssnar vi egentligen?

Pratade med min kollega idag. Hen har börjat arbeta med de allra yngsta igen. Hen beskrev hur de på avdelningen har ett rum fullt med olika typer av bollar som barnen undersöker på olika sätt. Hen beskriver för mig hur hen sitter utanför detta rum när ett barn kommer ut med en boll. Min kollega tittar på barnet och säger; Bollen får vara där inne. Barnet vänder och går tillbaka i rummet. Efter en liten stund kommer barnet igen. Min kollega upprepar; Bollen får vara därinne, du får ha bollen därinne. Sen väcks en tanke hos min kollega; Vad vill barnet säga? Varför kommer barnet ut med bollen? Min kollega frågar barnet; Vill du jag ska följa med dit in? Barnet lyser upp. Min kollega går in i rummet tillsammans med barnet och barnet startar en lek. Det är ju så självklart, blir min kollegas reflektion, barnet ville ju att jag skulle följa med in för att barnet ville dela leken med mig.
Min kollega skulle kunnat hållit fast vid sin linje och sedan gjort reflektionen att detta barn inte förstår materialets plats.

Jag såg idag en film från en förskola i Reggio Emilia. Där satt en lärare mitt i ett rum och spela fiol. Barnen var runtomkring. De var unga, bara ett och två år gamla. Ett barn stod alldeles nära läraren som spelade. Barnet sträcker sig efter stråken. Tillslut får barnet tag på den. Läraren slutar spela men håller fortfarande fast i stråken. Är du intresserad av den?, blir hennes fråga.
Läraren skulle kunna ha sagt, inte dra i den, och fortsatt spela.

På vilka sätt tänker vi att barnet kan kommunicera med oss. Vilka intentioner syns och hur lyssnar/ser vi dessa?

(jag har givetvis frågat min kollega om jag kan dela hens upplevelse, hen sa ja:)

Barnen har blandat material så som de ser att det hör ihop. 

25 okt 2014

Gissa vad fröken tänker....

..och då menar jag inte att ni ska gissa vad jag tänker utan att ni ska fundera på hur ni ställer frågor till barnen.

En mycket vanlig förekommande frågesekvens (givetvis med olika innehåll) när det gäller samtal mellan vuxna och barn, särskilt mellan (fsk-)lärare och barn.

F-Vilkar dagar på veckan är vi lediga?
B1- Onsdag! (barnet är ledigt på onsdagar)
F- Ja, du är ju ledig på onsdagar men vi andra menar jag...
B2- På kvällen är vi lediga, när vi kommer hem från jobben och så...
F-Jo, det är vi, men jag menar vilka dagar på veckan som vi är helt lediga. När vi inte jobbar.
B1- Min pappa jobbar inte han är med min lillasyster...så han är ledig alltid. 
F- Ok. Men vi andra, när är vi lediga. En av dagarna brukar ni ju få godis! Kommer ni ihåg? 
B3- Fredag! Då brukar vi ha fredagsmys.  
F- ..... 
B4- Lördag! Lördag är godisdagen! 
F-JA! Lördag! Tack. 


"Leken" heter gissa vad fröken tänker och den är väl utbredd bland vuxna som inte vill lyssna på barn utan driva igenom sin egen tankelinje. Har du lekt den någon gång?



(det har jag!) Det finns även vuxna som ställer sådan frågor till andra vuxna. Håll utkik efter dem!

12 okt 2014

Varför ha så bråttom?

Under en promenad i skogen pratar jag och min man om naturens uttryck. Jag säger att när jag ser mig omkring där, tittar ner eller upp, känner jag igen mig. Där finns tall, gran, björk, lönn, en massa träd jag känner igen på marken växer mossor och blåbärsris. Jag känner igen deras färger, deras former, årstidernas växlingar i deras utseende. Jag påminner min man om när vi var i djungeln på Borneo, hur fullkomligt okänt allting var. Hur vi inte visste något om det vi hade runt oss. Vår guide, Jesus (ha ha ha, jag vet, låter galet) visste allt. Han gick i flipflops och kände varenda blad, varenda sten, varenda träd. Han hade lekt i djungeln sen han var liten. Följt med sin farfar som var shaman och kunde utvinna medicin ur växterna, kunskap som gått i arv från generation till generation. Viktig, livsviktiga kunskaper, där ute i djungeln, för att överleva. Jesus stod i sitt sammanhang och lärde i det.

Jag tänker på sammanhang, hur vi står i vårt sammanhang och hur vi är så omkulkastade när miljön omkring oss blir oigenkännlig. Jag tänker på hur många barn och unga som står i djungeln av vad skola och utbildning är. De förstår inte, känner inte igen, bara följer det de förstår att de måste göra, utan sammanhang, utan förståelse och de världar där barnen och de unga känner igen sig, där de bryter ny mark, där de är hemma de räknas inte, de betyder inget.


Vi strövade där längs spåret jag och min man. En tanke slår mig. Tänk att det finns så många olika växter i naturen. Alla optimerade tillfullo utifrån sina förutsättningar. En gran och en ek, så oerhört olika och ändå fulländade i sina sätt att leva och växa. Naturen har låtit dem överleva och utvecklas så som just de behövde. Vilken mångfald, vilken rikedom. Hur kan det vara så? Naturen har inte hittat ett sätt som är optimalt och tänkt, "jaha, det är så här en träd ska se ut, vi kör på det!"  utan hittat flera olika sätt som träd är träd på. Den har utvecklat många vägar att gå. Varför gör inte vi det? Varför tycker vi att allt ska vara lika? Varför har vi så bråttom att hitta en väg att följa? Min man säger, det tar tid, lång tid. Naturen ger det tid. Vi gör inte det.

Vi ger inte något tid, vi vill utröna, paketera och skicka iväg.  Hos oss ska det gå fort, vara produktivt. Tid har vi inte, eller?

Jag undrar om Björklund (som förvisso inte är utbildningsminister längre, men jag vet inget annat just nu) har stått och tittat på skogen med det perspektivet? Jag undrar om han jämfört naturens komplexitet med utbildning och växande hos våra yngsta medborgare. Jag undrar det.



Kuben- på två förskolor till!

Jag lovade också ett inlägg från Syrenens förskola i Töreboda. Nu får de samsas här med Pysslingförskolan Almdungen i Nacka. Här kommer bilder och tankar, ta del!

Kuben- det föränderliga rummet
Kuben ger möjligheten att skapa ett ”rum i rummet” och kan bli ett verktyg för oss pedagoger och barn när det gäller att få tillgång till att förändra i våra lärmiljöer på ett relativt enkelt sätt. Då möjligheterna att förändra kuben, dess utseende och funktion är så pass stora kan den användas till att skapa nya förutsättningar till lärande, utforskande och lek i miljöer som annars är statiska och fast utformade.  Man kan lägga till och ta bort material på kuben och på så sätt följa med och hålla sig uppdaterad kring det som barnen har intresse för och sedan utmana dem vidare i nya ingångar i deras utforskande. Det är också spännande att se hur olika möten det kan bli runt kuben beroende på hur vi väljer att presentera den.

På förskolan Syrenen har vi några olika kubvarianter. Vi har en svart kub som skapar en nyfikenhet och lust att gå in och utforska insidan av kuben. Att du inte ser in i kuben utifrån utan aktivt måste kliva in i den ökar nyfikenheten och spänningsmomentet. När man är inne i kuben upptäcker man att insidan inte alls är svart utan vit och att man med hjälp av olika ljuskällor kan ändra detta mini-rums färgsättning och mönster. 



Våra kuber ändrar utseende med jämna mellanrum, här kommer några exempel på hur de har sett ut.

Hälsn. Eleonor Andersson Syrenens förskola, Töreboda






Vi byggde våra kuber efter att jag och min chef varit på studiebesök på Katarina Västra där Markus Bergenord arbetar. Vi byggde dem i augusti och har totalt fem stycken i tre olika storlekar - ca 0,5m3 (den med röda och blå band) , ca 1m3 (den som står mot en spegel) och ca 1,5m3(den med stort vitt tyg)  . De har kardborrband på alla sidor för att man ska kunna byta tyger. Ännu så länge har vi endast tvitt tyg. Vi projicerar bild och ljus från projektorn på kuberna. Barnen (1 och 2 år gamla) utnyttjar  "rummen i rummen" mycket. Både de stora och små kuberna. Jag/vi håller hela tiden på att fundera över vilket material vi kan tillföra för att förändra rummet.  Så bloggposten är toppen som inspiration! Tack!
 Maria Samrell, Almdungens förskola Pysslingförskolorna, Nacka. 





8 okt 2014

"Tips och idéer"

Min twitterkollega Martina Lundström har bloggat om sitt möte med Daniel Barker samt om förskolans förtjusning i "tips- och idéer". Läs inlägget Barn och pedagoger som huvudpersoner i den pedagogiska verksamheten.

SÅ viktiga tankar om att alltid starta hos barnen. Barnen är inspirationen, de har frågorna och tankarna för oss att bygga vidare på. De vet vad de behöver och vi är där för att se till att de kan utforska på sina sätt. Pedagogernas erfarenhet och ständiga erövrande om hur barn utforskar kommer till hjälp när vi kan omsätta dessa erfarenheter i miljö, material, öppna frågor och pedagogisk dokumentation.



Som jag skrev i inlägget om KUB-inspirationen.

"Materialet i sig är inte meningsfullt, det är vi som gör det meningsfullt tillsammans"

Eftersom hon inte varit där förut (varför?!) så har hon nu åkt in på min blogglista!

7 okt 2014

Nu är KUB-inspirationen här!


"Vi fastnade direkt för kuben och började bygga. Vi har nu två inne och två ute. De är så genialiska i all sin enkelhet" Anna Bergström Ekuddes förskola, Uppsala

I slutet av augusti 2013 byggde jag och min man kuben som jag funderat på under sommaren. När jag var tillbaka på förskolan någon vecka senare så fick barnen ge besked om vad de tyckte. Fyraåringarna, som jag byggt kuben för, ville aldrig sluta bygga. Samarbetet var spikat när de faktiskt inte nådde så bra själva, de behövde varandra för att dra tygerna hela vägen över kuben, eller hålla och skicka material som skulle upp på taket. Konstruktionerna var oändliga, discot var nog mig favorit för att jag gillar glitter och färg. Här har du nu framför dig fem förskolor som har inspirerats av kuben och hittat sina egna lösningar. Låt dig inspireras MEN kom ihåg att materialet i sig är inte meningsfullt, det är vi tillsammans som gör det meningsfullt. 


Här kommer lite bilder från vår kub. Den har måtten 150×150 och har just nu olika sidor med svart tyg, vitt tyg, vitt nät och byggplast i remsor. Vi tänker att den ska vara föränderlig och har därför kardborre på en sida så man lätt kan byta ut tyget. Vi märkte att barnen tyckte om när den fick ett tak, det blev mer en koja då. Vi vill använda olika skapande material där i samt göra ett mysigt ställe med hjälp av ett täcke där man kan sitta mitt i t.ex ett projicerat akvarium, när man är nyvaken. Vi gillar också tanken med att det blir en station i kuben och en annan utanför vid vid I-paden med t.ex Gravitarium. Vi ska sätta hönsnät i taket för att kunna hänga upp t.ex. tygremsor, ficklampor, prismor m.m. Vill gärna ha tips på fler sätt att använda den! Barnen är födda 2012.
Emma, Ulla-Karin och Eva- Solgläntans förskola, Göteborg









Vår kub på Billingstorps förskola avdelning Ängen i Skövde kommun. Syfte med kuben är att ge barnen möjlighet till en lugnt aktivitet där de utmanar sina sinnen. Vi har jobbat med ljus och skugga och använt material så som ljusslinga, cd-skivor, ficklampor och speglar. Vi har även fått in känsel med olika mattbitar som ligger på golvet. I rummet spelar vi musik med naturtema. Tanken är nu att se vad barnen vill med kuben och sedan utveckla detta vidare.

Marie Halvarsson, Billingstorps förskola, Skövde




Vi har fått två kuber till våran gård. Två tomma skal. Vad kan det bli av dem undrade vi? 
I dag blev den lilla kuben en stuga. Dem fick väggar och tak och sedan golv och fönster. Det byggdes ett kök, en altan, en bokhylla, en parkering, en soptunna... Fler och fler barn engagerade sig och blev nyfikna på bygget och fler saker tillkom. Stugan blev en restaurang, sedan en glasskiosk. Man fick ett nummer när man beställde som ropades upp när glassen var klar.

Tänk vad en tom kub kan bli med barnens fantasi och kreativitet. Undrar vad den blir i morgon?

Anna Bergström, Ekuddens förskola, Uppsala. 





Pilgläntans förskola (4 åldersindelade hemvister) i Varberg startade i mars i år 2014 och vi började att bygga en kub i de yngsta barnens miljö. Denna kub inspirerade till flera olika former som idag fungerar som "rum rummen". Vi planerar att tillverka några mindre kuber till vårt torg som barnen kommer att få konstruera och förändra i leken. Planer finns även för fler kuber utomhus och runt omkring förskolan inspireras vårt och barnens intresse av nybyggnation av villor som liknar kubens konstruktion. 

Nina Melen, Pilgläntans förskola, Varberg









Vi har tänkt sinnesupplevelser med våra 1-åringar:

Syn: Allt i stort sett som man kan se, samt projicering från projektor olika rörliga klipp med musik från youtube och div appar på paddan, allt från akvarium, babblar och mandalas
Ljud: från klippen, samt instrument som hänger från kuben
Känsel: känna på det som hänger, mjukt hårt, päls och disksvampar fastlimmade på kanten.
Doft: nejlikor i en flaska som pyser ut doft när man trycker på den
Smak: Denna är lurig, vi hade kanel i en strumpa som var mycket väl utforskad (alla barn var brunprickiga runt munnen..) men då vi har HYFS-regler att förhålla oss till kunde vi tyvärr inte ha kvar den. Strumpan var tänkt som doftupplevelse men barnen ville såklart även smaka. Tips på smak är välkommet!

Kuben fungerar även som en mötesplats då den är placerad centralt i rummet där vi vistas mycket.

Malena Gustavsson med kollegor på Prilyckans förskola, Göteborg





Jag blir SÅ glad när jag ser vilken tillgång barnen får till kreativa miljöer. Jag hoppas verkligen att dessa kuber ger ingångar till mycket utforskande, fantasi och kreativitet. Tusen tack alla förskolor som har skickat in bilder och texter för att dela med sig av hur ni tänkt om era kuber. Hurra för er allihop!

Visst saknar ni Syrenens förskola? De får ett eget inlägg :) 

6 okt 2014

Nämen! Vad glad jag blir..igen :)

Efter att ha kollat runt lite på Lärarfortbildnings utbildningsutbud och deras filmer går jag vidare till deras blogg. Där har Katarina Larsson, som du kunde höra i filmerna som jag lade upp i blogginlägget "Sånt här gör mig glad! , skrivit om Kullerbyttan. 

Vad är pedagogisk dokumentation? Det finns många bra bloggar som vrider och vänder på vad pedagogisk dokumentation är och kan bli. Ett gammalt inlägg på bloggen ”Pedagogisk kullerbyttan” beskriver hur viktigt det är att göra för att förstå. Idag är bloggen en av dem som bäst beskriver vad pedagogisk dokumentation är!                 Katarina Larsson, förskollärare 

Ja, som sagt...blev glad igen :)





Lärarfortbildning! Sådant här gör mig glad!

Spanar vidare på Lärarfortbildning via youtube och hittar de här två filmerna om dokumentation och barns lärande samt pedagogisk miljö. Viktigt och så mycket klokord.

Ta del av dem!






Jag ska till Förskolans Rikskonferens 2014, ska du?

Den 6 november ska jag gå på Förskolans Rikskonferens 2014 som anordnas av Lärarfortbildning i samarbete med tidningen Förskolan och Lärarförbundet. Den hålls över hela landet men den 6 november landar den i Göteborg.

De medverkande föreläsarna tar i år upp det viktiga och svåra arbetet med systemtatisk kvalitetsarbete genom att fånga upp avgörande aspekter i verksamheten. De presenterar konferensen så här;

Systematiskt kvalitetsarbete – ordet på allas läppar. Hur går man från bra kvalitet till bättre och bäst? På Förskolans rikskonferens 2014 vänder och vrider vi på den frågan genom att fånga upp avgörande aspekter av verksamheten. Du får strategier för att organisera en förskola där alla barns skapande ges mening och är på riktigt. En viktig del av programmet handlar om hur förskolan sätter gränser för barns utrymme att vara aktiva, ifrågasättande och könsöverskridande. Framstående föreläsare problematiserar vad som måste till för att alla barn ska få tillgång till lekens kraft. KÄLLA 

Många viktiga och intressanta föreläsare ska föreläsa där bland andra Klara Dolk som skrivit den uppmärksammade och diskuterade boken Bångstyriga barn- makt, normer och demokrati i förskolan där diskursen kring barns delaktighet i förskolan plockas isär och granskas och Ann-Christina Vallberg Roth som är en av Sveriges ledande forskare inom dokumentation och bedömning i förskolan. Hon presenterar transformativ bedömning som ett alternativ för kritisk reflektion av det egna sättet att dokumentera och bedöma. 

Där finns också en hel hög med annat intressant innehåll som du hittar HÄR.

För egen del ser jag också fram emot att träffa min twitterkollega Martina Lundström som driver Lektionsbanken för förskolan och lyssna till hennes föreläsning Lektioner i förskolan- tankemässigt återvändsgränd eller förskolepedagogisk möjlighet? 

Under konferensen kommer jag twittra och blogga om föreläsningarna så du ser mig säkert med datorn i knät. Kom och säg hej om du ska dit. Ska du?


bild från programmet Lärarfortbildning AB